Massandras förstärkta viner och övriga dessertviner är ganska okända i Väst, men i det forna Östblocket är de legendariska, med en distinkt, fyllig smak. Massandra spelar också en viktig roll i Sovjets/Ukrainas kulturhistoria. Vingården byggdes i slutet av 1800-talet för att leverera viner till tsarens sommarpalats, Livadia, nära Jalta. Fram till revolutionen producerades allt från nattvardsviner för kyrkan till viner för allmän konsumtion och viner för tsaren och hovet. Byggnaden Massandra byggdes som ett franskt jaktslott och Stalin hade slottet som sin datja.

Traditionen med vinframställning på Krim går tillbaka 2 500 år till den grekiska tiden, men kvalitetsproduktion kom i gång först under 1800-talet. Vinstockar täcker idag nästan hela södra kusten av Krim.

Mikhail Vorontsov var pionjären och skydde inte några kostnader för att framställa gott vin här. För detta ändamål importerade han och planterade många olika druvor från Västeuropa,och i kombination med lokala druvor, lyckades han producera bra viner här.

År 1894, uppmuntrad av Voronstovs framgång i regionen, beslöt tsar Nikolaj II att bygga sin egen vingård där. Arbetet med källaren tog tre år och gruvarbetare skapade en labyrint av 21 tunnlar (vardera över 150 meter långa). En sinnrik teknik med luftväxling säkerställer att temperaturen blir konstant sval (13-14 grader) och friskt källvatten skapar en naturlig fuktighet om 90-95%. Källarna motstod de jordbävningar som orsakade omfattande skador i regionen år 1920.

För att säkerställa att Tsarens viner var bäst, anställdes prins Lev Sergervich Golitzin för att övervakaproduktionen. Golitzin var en skicklig vinmakare som använde de druvor och blandade de viner som passade regionen bäst, och det är i stort sett samma viner som än idag ingår i produktionen. Han lämnade dock inga fullständiga anteckningar, så alla av dåtidens berömda viner har inte kunnat återskapas.

Under åren omedelbart efter den ryska revolutionen var Krim besatt av de vita (tsartrogna) trupperna (understödda av Tyskland, England och Frankrike), men ingångarna till tunnlarna hade dolts så skickligt att dessa aldrig upptäcktes. 1920 stormade Stalins trupper in i Massandra, och Stalin blev så imponerad av de viner han fick prova, att han bestämde han sig för att bevara både vingården och vinsamlingen. Efter att Röda armén återtagit kontrollen över området i slutet av 1920, beslöt de nya makthavarna att föra viner från tsarens olika vinkällare i Moskva, Sankt Petersburg och Livadia, till Massandra. Produktionen fortsatte och Massandra upprätthöll sitt rykte som de bästa vinerna i Sovjet. Aleksander Jegorov ledde verksamheten från första världskriget till slutet av andra världskriget, sitt adliga ursprung till trots. Stalin lät dock avrätta hans son.

1941 var det dock dags igen för invasion, när tyskarna var på väg att besätta Krim. Jegorov lyckades att flytta hela samlingen, bara dagar innan tyskarna intog Massandra. Varje flaska försågs med ett nummer och packades noggrant innan de transporteras till tre hemliga platser. Dock kunde årgång 1941 inte räddas, eftersom den var fortfarande var under framställning. Hellre än lämna över den till tyskarna, beslöt Jegorov att hälla den i havet. Än idag sägs det att för första gången blev Svarta havet då rött. Samlingen återfördes 1944 till sin ursprungliga plats, efter tyskarnas reträtt.

Vinsamlingen omfattar idag alltifrån viner från slutet av 1800-talet, Golitzins viner, importerade västeuropeiska viner från äldre tid och från tsartiden och i princip varje årgång av Massandras produktion sen dess (med 1920 och 1941 som tydliga undantag). Men det primära syftet med samlingen var – och är fortfarande – forskningsändamål (t ex studier av viners åldrande). På senare tid har samlingen fått finansiera fortsatt produktion och forskning genom försäljning av mogna viner. För detta ändamål utökas samlingen med minst 10 000 flaskor varje år. I princip det enda sättet att skaffa Massandras samlingsviner är antingen genom att besöka vingården eller köpa dem via auktion. Alla flaskor av Massandras samlingsviner öppnas, kontrolleras, toppas upp och korkas om, innan de lämnar Massandra.En flaska sherry från 1775 (dock gjord i Spanien men importerad till Massandra) gick för över 400 000 kr 2001 i London. Man säljer årligen runt 13 miljoner flaskor yngre viner, främst på de östeuropeiska marknaderna.

Idag omfattar ägorna 2 000 ha och sysselsätter runt 5 000 personer. Vinerna lagras på ekfat (ekarna växer i närheten), och faten är i genomsnitt 20-40 år gamla, medan vissa är 100 år eller mer. Man säljer även gamla till t ex whiskytillverkare. Vingårdarna sträcker sig längs en smal, ca 70 km lång bit mark på 70-150 meters höjd, mellan Krimbergen och Svarta havet. Klimatet är nästan subtropiskt, vilket ger hög sockerhalt i druvorna.

För närvarande förvaltas Massandra av Alexanders sonson Yuriy Jegorov. Idag uppskattas Massandrapalatsets vinsamling till mellan 2-3 miljoner flaskor, inklusive viner från andra vindistrikt. De gamla vinerna korkas om vart 20:e år.

Några förstärkta vintyper som görs i Massandra är:

Sherry av Aligoté, Verdelho & Albillo, alkohol runt 20%, restsötma runt 3-4 g.Började göras här på 1920-talet.

Och några oförstärkta:

Kagor (Cahors) South Coast av Saperavi, alkohol runt 15%, restsötma runt 180 g.Ska köpas till dopet och drickas till pensioneringen (60-65 år). Började göras 1933.

OW gm. JT